Nyckeln till hela vår aero-organisation är så klart vår alldeles egen vindtunnel. Den är förstås designad och byggd för att möta våra höga krav och är den främsta cykelspecifika vindtunneln i världen. Vi optimerade den för verkliga cykelhastigheter och den är stor nog för att kunna testa flera cyklister samtidigt. På det sättet kan vi simulera gruppsituationer som till exempel klungkörning. Närheten till vindtunneln gör det möjligt att bekvämt testa saker utan oro för tidsåtgång eller kostnad; vi har friheten att kunna testa allt vi skapar – hjälmar för pendlare, kläder, allt mellan himmel och jord. Och eftersom den även används som lokal för utbildning finns det plats för våra testare och återförsäljare att observera och lära sig från testerna, vilket förbättrar både produktutveckling och i det långa loppet din upplevelse i din lokala cykelbutik.

Överraskande nog börjar vår resa mot perfekta rörformer inte alltid i vår Win Tunnel. Med senaste Venge började vi med teknik från det vi kallar the FreeFoil Shape Library. Våra ingenjörer skapade en optimeringsalgoritm och tog en superdator till hjälp (ja, en faktisk superdator), för att skapa nya airfoils med olika vikt, ytstorlek och olika strukturella mål. Att ha tillgång till ett formbibliotek med former i olika storlek och förhållanden gör att vi kan placera dem i olika delar av cykeln och testa en stor mängd olika konfigurationer, för att kunna beräkna vilken som kommer att visa sig snabbast i vindtunneln. Framöver är det den metodiken som används för nästan alla våra cyklar och komponenter. Så med lite hjälp från superdatorerna i Silicon Valley upptäcker vi de nya formerna av hastighet.

Vi är inte de enda som använder CFD (Computational Fluid Dynamics), som till exempel tillåter aerodynamiker som Chris Yu, att leka med former och ytor i ett virtuellt rum. Det gör det enklare att simulera hur olika vätskor rör sig över valda former, för att testa den aerodynamiska prestationen. CFD gör att vi via simulering kan se sådant som inte går att uppfatta i verkliga världen, som små, små mängder drag som testas på en ram. Det är ett extremt behändigt sätt att kunna beräkna aerodynamiska beteenden. Det som skiljer vårt sätt från normen är att vi har möjligheten att räkna bort en stor del onödiga designer redan innan vi utvecklar prototyper som ska testas i vindtunneln. Det ger oss förstås ett unikt guldläge, att vi kan designa något och testa det med CFD på morgonen, skriva ut en 3D-prototyp på eftermiddagen och testa den i vår Win Tunnel innan arbetsdagens slut.

Vi har vårt eget system för datainsamling, DAQ (Data Aquisition). Det används både på vägen och i velodromen för att samla in data om kraft, hastighet, cyklistens position och vindriktning och den mäter den sanna koefficienten av cyklistens aerodynamiska drag. Informationen som genereras av den här sortens tester kan vi ge vårt Body Geometry-team, vår tävlingspersonal och för att ge råd till atleterna själva om det finns ändringar i position som kan tänkas öka deras prestation. Och även om vindtunneln säkert kan vara mer precis, finns det inget som slår att kunna kombinera det vi lär oss där med att testa med verklig cykling.